Det växande projektet

Nu är det väldigt länge sedan jag skrev något på bloggen. Här växer projektet. Vi åker ut till våra hälsostationer och efter att ha varit här i ett drygt ett halvår så har patienterna börjat förstå att när vi säger att vi kommer varje måndag, så gör vi det. Så då gör de det också. Tyvärr har vi hela tiden lidit av att vi inte har tillräckligt med personal. Sjukdom och ledigheter, vissa slutar och börjar. Ja, det har varit stor personalomsättning samtidigt som antalet patienter stiger och stiger, vilket är bra förstås, för det betyder att fler får tillgång till sjukvård. Men det är svårt att hinna med!

För min del innebär det att jag får lägga större delen av min tid på kliniskt arbete och mindre med att projektleda – en utmaning som jag lär mig otroligt mycket av.

Mödravårdcentralen hade häromdagen 47 besök (med tolk) på en dag vilket inte är ingen barnlek! Nästa dag var det familjeplanering som resulterade i 25 besök. Ute på hälsostationerna finns ingen el, så sista timmarna var det ficklampan i min mobil som fick lysa upp det minimala journalarbetet. Sista mamman hjälpte vi kockan nio på kvällen. Man får verkligen träna på att prioritera om, om och om igen. ”Viktigast först” blir en levande devis.

Jag har också varit hemma i Sverige på en kort semester på min dotters examen och min far som blev svårt sjuk. Så den stora frågan var – skulle jag åka tillbaka till Zambia eller inte? Jag valde till slut att åka tillbaka till mitt projekt, men ser till att vara nåbar hela tiden. Det blir väldigt tydligt att man är en del av ett sammanhang. Jag har varit borta hemifrån mycket och länge nu och jag märker på nära och kära att det kostar.

Vill här och nu passa på att tacka er – mina närmaste för det uppoffringar jag vet att ni också gör genom att tolerera att jag inte finns närvarande i era liv när jag är här! Ni bjuder så frikostigt, fast jag vet att ni vill ha mig hemma. Och du brorsan som sköter allt praktiskt åt mig därhemma, och skickar paket med godis till mig. TACK!

När jag var hemma på semester samlade ni, mina vänner ihop mobiltelefoner, datorer och annan elektronik som står så högt i kurs här. Jag hade förmånen att ta med mig allt hit och gissa om väldigt många blev glada här. Det var en sann glädje att få hälsa från alla mina vänner i Sverige!

Vi är många nya här i teamet nu, den första omgången avslutar sina uppdrag och efterträdare tar vid. Snart är det dags även för mig att avsluta mitt uppdrag i Zambia. Men inte riktigt än.

Under tiden jobbar vi på, intensivt, rikt och berörande på alla sätt och vis. Medan regnet öser ner och malarian härjar vidare med både patienter och personal som faller som käglor. Den är en riktigt grym farsot här.