Hon heter Christobel

Hon heter Christobel är 18 år och ska föda sitt första barn. När jag kommer till kliniken på morgonen har hon redan varit där i många timmar med sina värkar. Men ingen har hämtat mig, trots att jag sovit i en byggnad bara några meter ifrån. Trots att jag bett om att bli hämtad när föderskor kommer.

Detta gör mig från början irriterad. När jag så tittar i hennes mödravårdskort och får se att hennes blodvärde vid senaste kontrollen, (för en månad sen) redan då var livsfarligt lågt, då inser jag att den här flickan måste vi få iväg så fort som möjligt till sjukhuset där hon kan få blod, annars kommer hon inte att överleva den här förlossningen.  Så jag kontaktade basen via radion – vilket inte är någon barnlek eftersom det ligger väldigt långt ut i bushen – för att få till tillstånd att ge oss av. Det var bråttom, bråttom.

Samtidigt finner vi ånyo ett litet barn med allvarlig malaria som också måste till sjukhuset för en blodstransfusion.

Basen ger oss tillstånd och så ger vi oss iväg. Christobel flyger fram och tillbaka i den skumpiga bilen. Jag försöker hålla i henne så gott jag kan, försöker uppmuntra så gott jag kan. Jag som alltid tyckt väldigt illa om höga farter bryr nu inte ett smack. Är bara så koncentrerad på att stödja Christobel och få henne att känna någorlunda lugn i situationen.

Med stor tacksamhet når vi Luwingu sjukhus och jag kan överlämna henne till förlossningsavdelningen där hon får blod och därmed större möjlighet att få ett friskt, levande barn och själv överleva sin första barnafödsel. Jag ser fram emot att få se henne när hon kommer på efterkontroll till oss med sitt barn på armen. (Nu kommer jag ju troligen inte få göra det, det är så många mammor och jag är inte ute där varje dag), men jag tänker så i alla fall.

Och bebisen med malaria? Ja hur det går för den lilla det visar sig. Hon var i alla fall också fortfarande vid liv när vi anlände till sjukhuset.

Varje dag här är fylld av oväntade situationer där det man planerat oftast får omprioriteras. Det är väldigt nyttigt för sinnet och väldigt lärorikt. Här och nu blir så väldigt påtagligt. Här och nu blir så väldigt viktigt och på riktigt.

Imorgon, innan vi åker ut till en annan hälsostation, kommer vi att åka förbi sjukhuset – då kommer jag att få veta hur det gick för Christobel.

Men nu ska jag skriva en checklista för de mobila teamen vad de behöver komma ihåg att lasta bilarna med på morgnarna innan de åker iväg. För vi glömmer saker varenda dag.